Tears
Accepterar att jag ska lamna lagenheten och anda forsoka komma hit i host igen...Kanns som en lattnad, borjar slappna av. Gor det basta av laget.
Da hander nagot som ar sa ovantat och olyckligt att tararna inte tar slut, nagot som ar helt utom min kontroll. Ser tva personer som star mig narmst splittra. Det ar inte okej, det ar nagot som ar totala motsatsen mot vad jag trodde skulle handa. Trodde jag skulle sta brudtarna snart. Sag oss hitta pa sa mycket roligt tillsammans, hela livet ut.
Min situation, utbildning, drom; INGENTING betyder nanting just nu. Vill bara de ska va lyckliga igen. Och de kan de va tillsammans, det ar jag overtygad om. Nu ar alla ledsna. Jag skams som suttit har pa andra sidan jordklotet nar jag skulle tagit vara pa tiden med dom tillsammans. Det far inte vara over, kan knappt se vad jag skriver for alla tarar. Det kan inte va sahar, det ar sa fel...
Men gumman.. :( Önskar jag kunde ge dig en kram!
Du är bäst syster, mitt största stöd!
usch så sorgligt... förstår vilka du pratar om. kram*