Sanna

Haromdagen borjade jag tanka pa min gamla undulat Kompis som jag hade i manga ar. Over skype pratade jag och mamma minnen och jag ville skriva ner en del i bloggen. Bloggen ar i forsta hand for familjen och vanner, andra som hittat hit tycker nog detta ar ointressant men jag saknar den fageln natt enormt! Han var ingen vanlig undulat minsann.
Tror vi kopte honom 1997? Vi bestamde oss direkt for att forsoka vanja honom att va los, och Kompis blev tam ganska fort. Det gick inte jattebra forsta gangerna han var los, tanker sarskilt pa gangen han landa i en stor skal med kall sas, haha! Sen flog han runt och det var sas overallt. Efter ett par ganger hittade han sina favoritplatser, som stolsryggar och koksbordet. Mamma hade en spegel pa bordet dar hon satte i linser, men aven nar mamma sluta med linser fick spegeln sta kvar da Kompis alskade att sitta och spegla sig och snacka med spegelbilden hela dagen. Om Kompis var med oss i vardagsrummet sa kunde han ocksa hitta till buren sjalv nar han kande for att flyga "hem".



Och han kunde prata!
Ofta kunde man hora honom sitta och saga "Kompis, kompis, kompuss, puss puss puss", och liknande. Det var manga ord han horde oss saga som han satte ihop till egna meningar och kombinationer. Jag sa hej till honom varje dag och upprepade jag det ett par ganger sa han hej tillbaka. Ibland var det superskanskt HAAAJ eller lite mesigare heeej. Ord man ofta horde var Kompis, puss, Gonzo, Hej, men han kunde ocksa manga ljud. Jag larde honom roliga ljud, pruttljud, pussljud, "ksskss" som nar man kallar pa en katt osv...Vi hade en skapslucka i koket som gnissla som han harmade sa fort luckan oppnades. Aven nar skapet var fixat fortsatte han gnissla :) Hela startprogrammet till tvattmaskinen immitera han.

Hans tajming pa ord var grym ibland. Han kunde skratta som mamma och nar min bror brande sig pa en tallrik en dag och sa "aj som fan!" sa horde man kompis "hahahaha!". Eller nar Kimmy sa "kom kompis ska vi fotografera dig" sa sa Kompis "jippi!". Aww lille sote Kompis, han va sa mysig att ha springandes pa koksbordet eller sittandes pa axeln. Jag hade hal i nasan da och han brukade sitta och dra ur min naspiercing. Fast han var ratt jobbig om man at, da skulle han upp i tallriken och ga. At jag filmjolk med musli eller liknande trodde han att det gick att ga pa muslin sen var det filmjolk over hela bordet.



Manga undulater gillar att ha ett fagelbad i buren som de kan ga in i. Kompis gick aldrig in i sitt sa istallet fick han duscha i koksvasken. Dar hoppade han upp och ner tills han kande sig ren. Det hande han trilla ner pa golvet nar han skulle flyga efter duscharna for han var for tung.


Nydushad Kompis

Vi hade en katt som hette Gonzo da, en perserkatt vi skaffa nar jag var 2 (som dog 2004 nar jag var utbytesstudent i USA) Han var varldens goaste katt och rorde aldrig Kompis.



Pa fina sommardagar tog vi ut hans bur i tradgarden sa att han fick va med oss dar. En dag glomde jag att han var los i koket och lamnade ytterdorren oppen. sen var han borta! Panik, alla grannar var med och leta sen borjade det regna och han kunde ju va varsomhelst...Efter nagon timme letade vi pa baksidan av huset nar vi horde hans fagelsnack. Han satt uppe i en bjork sa vi kallade pa honom, han kom ner och vi kunde ga hem :) San tur att inget hande honom.

En kvall for ungefar 4 ar sedan horde vi var hund Fozzi skalla, det visade sig att han skallde pa Kompis bur for nanting stamde inte... Kompis sitter inte pa pinnen utan sitter pa botten. Han lever men har inte mycket energi, sa vi tar ut honom och jag haller honom i handen. Han andas tungt och efter ett par minuter slutar han andas. Jag, mamma och pappa storgrat alla tre. Var lille Kompis. Det var riktigt jobbigt, men samtidigt var det skont att han slapp somna in ensam. Det tog manga veckor att vanja sig vid tystnaden.

Varldens basta Kompis!